Ironman Nice 2015

Sådär ja, nu ska jag äntligen återberätta förberedelserna, loppet och vad som hände efteråt så bra som möjligt nu 3 veckor efter själva loppet. 🙂

Vi hade åkt ner till Nice i husbil i god tid innan tävlingen. Detta gav oss tid att utforska tävlingsbanan och se över utrustningen samt få en chans att hämta andan och till fullo fokusera på själva loppet. Det behövdes trotts att vi hade tävlat här 2 gånger innan. Vi morgonsimmade, cyklade en del av cykelbanan och sprang runt omkring i Nice.

11741853_856170684431512_285828303_n

Så snart vi kunde checkade vi in och såg till att vi hade med allt inför tävlingen.

11754990_10205905274005689_1858288761_o

Incheckningen gick väldigt smidigt eftersom vi var båda är ”AWA-athletes” (ungefär som VIP) det här året. Vi kunde därför checka in när vi ville och dessutom gå före alla andra i kön. Min cykel stod ensam och dem andra skulle få checka in några timmar senare samma dag. 11749625_856164634432117_2002978901_n

På själva tävlingsdagen vaknade vi som vanligt väldigt tidigt. Vi bodde på ett hotell några hundra meter från starten vilket gav oss själva lite extra sömn. Simningen gick suveränt för min del, personbästa under själva simmomentet 1.04:11. Jag kände mig relativt utvilad och stark när jag kom upp efter simningen och kunde genomföra en snabb växling.

11770414_10205905273205669_1658201638_o

Sedan var det dags att hoppa upp på cykeln. Jag kände mig stabil under cyklingen och lyckades genomföra en tid som var ungefär 2 minuter långsammare än föregående år 6.09:44. Efter att jag hade genomförs simningen, cyklingen och växlingarna var jag alltså nästintill identisk i tid till förra året.

Men efter växlingen hände någonting. Jag möttes av en vägg, en vägg av hetta. Det var 35 grader i skuggan och det ryktades om att det var 45 grader i solen där vi sprang. Nu var det bara pannbenet som gällde, för nu var det ingen lek längre. Det gick inte att fuska med vätskestationerna. 17 st vätskestationer fanns under löpningen och direkt efter en längtade man efter nästa. Det var inte löparbenen som satte stopp, det var värmen. Det var såklart lika för alla och det gällde att hålla huvudet kallt.. på flera sätt. Jag såg längs med banan många som började gå/vinglandes, någon stretchade, jag hörde en man gråta till sin fru ”jag vet inte om jag orkar mer”, några låg i sjukhustälten, i duscharna och en man svimmade när han kom vinglandes. Han hade tur, för en funktionär tog honom i famnen så att han inte slog huvudet i asfalten.

Vissa klarade värmen bättre än andra. Jag hör tyvärr till dem som är varmblodiga och blir överhettade lätt, men visst hade jag kunnat sprungit snabbare om jag varit mer löptränad (jobbar på det!) Löptiden blev 4.34:45 en tid som jag är besviken på, mest på grund av att jag vet hur mycket jag kämpade. Men det kommer fler tävlingar i framtiden och det här har gjort att jag har fått en nytändning. För jag tänker inte nöja mig med det här.

Det här året tog jag mig i mål som 2:a i min AG på totaltiden 11.54:50. Detta blev min 5e Ironman och fler kommer det att bli i framtiden. 🙂

11747533_10205905272485651_796016469_o