Tur i oturen!

Under våren har det hänt en hel del. Många saker har varit bra och roliga men jag har också haft en hel del otur.

Det hela började fredag den 18 Mars. Jag hade tränat klart för dagen och skulle duscha ståendes i badkaret som jag alltid brukade göra. Av någon anledning var det halare än någonsin och utan att jag han tänka halkade jag. I fallet drog jag med mig duschdraperiet med duschstången, åkte ner med huvudet rakt in i handfatet och inte nog med det hade duschstången vänt sig som ett spett och den åkte rakt in i min höft. Det blev en blodig historia och jag blev såklart chokad då blodet spred sig snabbt på grund av vattnet och jag var helt oförberedd på att få däng av ett gammalt badkar. 😉 Jag åkte in till vårdcentralen så snabbt jag kunde för att se om jag behöves sys. Jag hade tur i oturen och fick ”endast” tejpa höften och ansiktet ovanför ögonbrynet. Såren läkte och jag kunde börja träna igen…

Men endast 2 veckor senare fredag den 1 April hände något som inte bör förknippas med ett aprilskämt. Jag simmade på morgonen och var nästan klar med hela simpasset då det utan förvarning började göra sjukt ont i ryggen på höger sida. Jag trodde just då att det var sendrag eller en muskelknut eller en sträckning. Det var en konstig smärta som jag kände bör tas på allvar. Jag gick genast upp med snabba steg mot duschen för att komma hem så snabbt som möjligt för att få vila. När jag står i duschen gör det ännu ondare och jag drabbas av en slags panik och skriker ”FAN, jag måste hem nu!”. När jag kommer till omklädningsrummet börjar jag känna mig illamående och spyr. Efter det kom det som en hemsk våg över mig. Nu kunde jag inte ens stå upp, jag la mig ner på det kalla och hårda simhallsgolvet. Jag vred mig av smärta, spydde och hade svårt att andas. Jag var dessutom orolig för vad det var som höll på att hända.

Jag hade även här tur i oturen, jag var inte ensam i omklädningsrummet. Mamma hade varit med mig och simmat samt att det var andra damer i omklädningsrummet. På grund av smärtan minns jag inte mer än att jag fick hjälp att komma till bilen för att åka till vårdcentralen. Jag var där ett tag tills jag fick åka till akuten istället då de inte var säkra på vad det var som orsakade smärtorna. Ingenting visades på tester även om de var ganska säkra på att det var njursten. När jag var på akuten visade det sig såklart vara en 5mm stor njursten. Efter många kontroller och tester fick jag efter 14 timmar åka hem, puhhh!

Jag var efter detta extremt trött i ungefär en vecka (otroligt att jag ens orkade jobba). Efter det har jag försökt kommit tillbaka och tränat mer och mer. Idag känner jag mig fullt återställd och njurstenen är borta!! Nu är det tävling i sikte som gäller. Utö- swimrun blir det nästa helg. 🙂

”What didn’t kill us made us stronger!”

13250443_1001195233262389_176053140_n