Hawaii Ironman 2015

Vilket race mamma gjorde! Jag hade alarm varje timme och kollade hur det gick för att sedan skicka ett sms till pappa som var på plats och hejade. Det blev en spännande natt då jag följde hela loppet.

Hon slutade som 5:a i sin AG 50-54!! Det är något som många drömmer om, även jag. Som hobbyatlet är de det bästa man kan tänka sig, att vinna eller komma upp på scenen på Hawaii i sin åldersklass. 😀

12106960_10153201791282634_2567272313628785747_n

Många frågar ”vad vinner man?”, då svarar jag alltid äran och den ska aldrig underskattas. Förutom äran får dem i åldersklasserna den berömda skålen. 😉 🙂

12088519_599858436818788_3380351528901470696_n

ÖtillÖ 2015

Konkurrensen var stenhård och vi tänkte att det skulle vara trevligt att komma på pallen. Vi visste att det kanske skulle gå, det hade ju gått förr. Vi var båda i bra form och kämpade på men vattnet var kallt, eller njaa.. Det blev kallt när vi var i vattnet längre än vanligt på grund av strömmarna och vågorna. Ni vet känslan i simhallen när man hoppar i vattnet men inte rör på sig, då fryser man. Vi rörde på oss men vattnet var mycket kallare än så.

Jag kommer ihåg att jag tycket att vattnet var varmare än tidigare. Efter en lång simning som blev lite sned gjorde att vi var i vattnet alltför länge kände jag att ”okej nu börjar det faktiskt bli lite kallt.” Utan att titta bak på hur mamma kände sig drog jag på. Hon stapplade efter med mycket stela ben, för hon var så kall att hon var nära att bryta. Kroppen hade nästan nått sin gräns. Vi var i det läget nästan maktlösa. Värmeslingor i våtdräkten skulle jag gärna ge till mamma som blir mer nedfrusen än mig. Jag behöver hittills under loppen endast springa lite snabbare för att få upp värmen men hon når den gränsen att kroppen stänger ner sitt system och loppet blir såklart lidande.

21044772860_89d92f1fc0_c

Men det var såklart lika för alla. Flera lag än oss kände av kylan, några mer än andra. Vissa klarar av varma tävlingar, andra dom kyliga. Vi kom i mål som 3:a det här året. Efter loppet kände vi oss ändå som vinnare, vi hade överlevt loppet ännu en gång.

ÖTILLÖ 2015

Ötillö 2015

Nu laddar vi upp inför Ötillö. Den här gången med en något annorlunda uppladdning. Mitt nya jobb som lågstadielärare och ett husköp (flytt och renovering) har tagit upp mycket av min tid så jag har valt att lägga cykeln på hyllan för säsongen och enbart fokuserat på Ötillö.

I år är mamma och jag även sponsrade av Lensway. Mer om våran sponsring kommer inom kort. På bilden har jag på mig ett par Ray-Ban brillor 🙂

11041096_872189079496339_4400721490499064912_n

Prisutdelning :)

Prisutdelningen är alltid den roligaste delen av tävlingen, det här året blev jag som sagt 2:a och fick ett pris.

11739756_10205905268325547_2108525448_n

Känner mig nöjd med tävlingen. En Ironman är aldrig enkel, det är ju ändå det som är det speciella med distansen/loppen. Jag fick åka till Hawaii om jag hade velat/haft möjlighet att göra det i år men jag valde att avstå den här gången. Mamma kvalade och kommer åka till Hawaii vilket är jätteroligt. Jag kommer att följa henne hemifrån, hoppas ni gör det med. 🙂

11759587_10205905268165543_2002091934_n (1)

Ironman Nice 2015

Sådär ja, nu ska jag äntligen återberätta förberedelserna, loppet och vad som hände efteråt så bra som möjligt nu 3 veckor efter själva loppet. 🙂

Vi hade åkt ner till Nice i husbil i god tid innan tävlingen. Detta gav oss tid att utforska tävlingsbanan och se över utrustningen samt få en chans att hämta andan och till fullo fokusera på själva loppet. Det behövdes trotts att vi hade tävlat här 2 gånger innan. Vi morgonsimmade, cyklade en del av cykelbanan och sprang runt omkring i Nice.

11741853_856170684431512_285828303_n

Så snart vi kunde checkade vi in och såg till att vi hade med allt inför tävlingen.

11754990_10205905274005689_1858288761_o

Incheckningen gick väldigt smidigt eftersom vi var båda är ”AWA-athletes” (ungefär som VIP) det här året. Vi kunde därför checka in när vi ville och dessutom gå före alla andra i kön. Min cykel stod ensam och dem andra skulle få checka in några timmar senare samma dag. 11749625_856164634432117_2002978901_n

På själva tävlingsdagen vaknade vi som vanligt väldigt tidigt. Vi bodde på ett hotell några hundra meter från starten vilket gav oss själva lite extra sömn. Simningen gick suveränt för min del, personbästa under själva simmomentet 1.04:11. Jag kände mig relativt utvilad och stark när jag kom upp efter simningen och kunde genomföra en snabb växling.

11770414_10205905273205669_1658201638_o

Sedan var det dags att hoppa upp på cykeln. Jag kände mig stabil under cyklingen och lyckades genomföra en tid som var ungefär 2 minuter långsammare än föregående år 6.09:44. Efter att jag hade genomförs simningen, cyklingen och växlingarna var jag alltså nästintill identisk i tid till förra året.

Men efter växlingen hände någonting. Jag möttes av en vägg, en vägg av hetta. Det var 35 grader i skuggan och det ryktades om att det var 45 grader i solen där vi sprang. Nu var det bara pannbenet som gällde, för nu var det ingen lek längre. Det gick inte att fuska med vätskestationerna. 17 st vätskestationer fanns under löpningen och direkt efter en längtade man efter nästa. Det var inte löparbenen som satte stopp, det var värmen. Det var såklart lika för alla och det gällde att hålla huvudet kallt.. på flera sätt. Jag såg längs med banan många som började gå/vinglandes, någon stretchade, jag hörde en man gråta till sin fru ”jag vet inte om jag orkar mer”, några låg i sjukhustälten, i duscharna och en man svimmade när han kom vinglandes. Han hade tur, för en funktionär tog honom i famnen så att han inte slog huvudet i asfalten.

Vissa klarade värmen bättre än andra. Jag hör tyvärr till dem som är varmblodiga och blir överhettade lätt, men visst hade jag kunnat sprungit snabbare om jag varit mer löptränad (jobbar på det!) Löptiden blev 4.34:45 en tid som jag är besviken på, mest på grund av att jag vet hur mycket jag kämpade. Men det kommer fler tävlingar i framtiden och det här har gjort att jag har fått en nytändning. För jag tänker inte nöja mig med det här.

Det här året tog jag mig i mål som 2:a i min AG på totaltiden 11.54:50. Detta blev min 5e Ironman och fler kommer det att bli i framtiden. 🙂

11747533_10205905272485651_796016469_o

Nice!! :’D

Snart drar vi iväg till Nice igen, va roligt det kommer att bli. 🙂 Vi har tränat bra under året, jag har lämnat in mitt examensarbete och fått ett jobb som grundskolelärare i Nora (börjar den 5 Augusti). Min dröm om att flytta tillbaka till Nora har gått i uppfyllelse!! Så nu kör vi ”all in” Nice Ironman, den 28 Juni kör vi skiten ur oss igen, woop. 😀

The only impossible journey is the one you never begin.

mammaåjag

Mantra! :)

Vi är nog alla lite lata av naturen. Jag har ett mantra jag följer när det börjar bli jobbigt. ”Vila har aldrig hjälpt någon!” Det får mig att gå in i mig själv och få till den där extra växeln.

11355374_843125502402697_969757288_n

Vättenrundan!

Nu var det avklarat, jag har genomfört min första tur runt Vättern med SubbXX. Pappa ville vara med på ett hörn efter målgång, haha. 😛

11349834_10205695168593185_1578225019_n

Eftersom detta var första gången jag var med i Vättenrundan valde jag att vara med i Sub10, vi klarade oss in på tiden 9.58! Om jag är med någon mer gång ska jag vara med i Sub9 då jag kände att jag ville trycka på mer under loppet. Det är ju givetvis ett gott tecken inför Nice som är om dryga två veckor. Då kommer jag att få kämpa själv i flera timmar och ta många höjdmeter på cykeln för att sedan springa ett maraton i stekande sol. 🙂

11421435_10205695167073147_90442970_n

Av någon anledning har jag lyckats blivit med i både tidningar och intervjuer den senaste tiden.. så varför inte säga några ord efter mål på Vättenrundan tillsammans med den andra från Sub10, haha! 😛

bibbus